I mitt konstnärskap ryms många världar. För mig är koreografi alltid relationellt. Det studsar mellan mottagare och utövare, fram och tillbaka. I mitt senaste verk ORCA var jag intresserad av det dysfunktionella och det vardagliga och vad som ryms däremellan. Jag har skapat delar av musiken själv och det gav upphov till hur det kroppsliga språket blev utformat. Jag jobbar också regelbundet med att skriva poesi för att kunna beskriva och expandera den värld som dansarna sedan får kliva in i. 

Precis som många andra längtar jag efter hållbarhet samtidigt som jag funderar över vad det egentligen betyder, såväl socialt som politiskt. Jag ställer mig ofta frågan om vilket arbete som värderas ekonomiskt och engagerar mig just nu i hur vi i Sverige ska kunna verka för en hållbar kulturpolitik som ger vettiga förutsättningar för att kunna fortsätta arbeta. Framöver önskar jag att arbeta med befintliga grupper och kompanier men jag är också öppen för olika typer av tvärkonstnärliga samarbeten.